300 gram livsglädje

Jag tror inte många kan ha missat de här videorna som cirkulerat på sociala medier den senaste tiden där två smala personer sminkats om till tjocka inför sin första dejt med folk de skrivit med online på en dejtingsida. Det var i alla fall många på min Facebook som gick bananas på vårt utseendefixerade samhälle, innan det hamnade i skuggan av "Pippi är rasist" debatten nu istället. Men jag ville ändå hinna slänga in min åsikt i frågan.

Min åsikt utgår från detta:

 

Flera av mina facebookvänner har länkat eller kommenterar dessa videoklipp. Framför allt flera av mina kvinnliga vänner. Vänner som jag själv sett vilka de väljer att ragga på under en krogrunda, eller personligen hört kommentera killars utseende. Vänner som jag slår vad om hade pojkbandsaffischer på väggarna hemma när de var små och valde vem i Backstreet boys de tyckte var snyggast och utsåg honom till "sin pojkvän". Vänner som antagligen någon gång haft en crush på söta Erik killen i klassen och som tackade nej när Rasmus frågade chans för att han hade glasögon och var lite överviktig.

 

Dessa vänner (läs tjejer) har både länkat eller kommenterat hur hemskt eller vidrigt det är att vi (läs killar) är så utseendefixerade. Jag känner att det är lite dubbelmoral över det hela. Hur hade NI reagerat i samma sits, ÄRLIGT talat?

Faktum är att jag vet hur jag skulle reagerat, för jag har befunnit mig i en liknande sits en gång för ungefär ett år sedan. En kille jag skrev med på en dejtingsida som hade lagt ut bilder på sig själv där han var smal och söt, som gjorde att jag blev attraherad av hans utseende. När vi sågs var det nära 20 kilos skillnad på den verkliga personen och hans bilder, som han erkännde var två år gamla. Men han var supersnäll, varmhjärtad och genuin, så självklart var jag inte elak mot honom. Men jag kände mig lite lurad, och självklart ganska besviken. När man skriver med någon på en dejtingsida så är ju bilder det enda säkra man förväntar sig att ha att gå efter. Det och en personlighetsbeskrivning. Sedan får man ju såklart en känsla av någons personlighet baserat på hur de skriver. Men tillsammans med en bild så målar man oftast ändå upp en peronlighet som ibland inte heller stämmer överens med verkligheten - vilket kan göra en precis lika besviken. Det är ungefär som att köpa kläder online. Om du får hem varan och den är tre storlekar större än på bilden, inte alls lika lent material som det beskrevs i texten, och färgen inte överensstämmer med dina förväntningar - då blir du besviken, inte sant?

Den här killen var ungefär som ett sådant klädesplagg. Han var nästan precis som jag förväntat mig, förutom att hans självförtroende var lika med noll, vilket reflekterades i allt han gjorde. Hade det inte varit så, utan han istället känt att han kunnat vara ärlig mot mig från första början så hade jag antagligen velat träffa honom ändå. Men nu tyvärr så kände jag ingen kemi alls. Vid första anblick så handlade det om hans utseende, för det överensstämde inte med den produkten jag beställt. Men jag hade nog kunnat jobba med det jag fick om det inte vore för det andra.

 

Så jag skulle vilja försvara både mig själv och personerna i de här videorna och säga att det handlar inte om utseendefixering.

 

Utseende är viktigt eftersom det hjälper till att skapa en attraktion. Men jag tror absolut på uttrycket "utsidan ger insidan en chans, men insidan ger utsidan sin glans".
Vissa är utseendefixerade på riktigt. De som endast dejtar modeller eller som tackar nej till Rasmus i klassen bara för att han glasögon. Men oftast har det inte något med någon fixering att göra. Jag är lite trött på det här nu, att om man tycker det är bra att SD vågar ta upp invandrarfrågan, då är man rasist. Om man tycker att kvinnor borde få mer chefsjobb, då är man manshatare. Om man inte attraheras av någon för att den är kraftigt överviktig, ja då är man utseendefixerad. Varför är det antingen eller? Måste allt vara svart eller vitt? Det är väl därför vi har partier som representerar flera färgskalor och inte bara Jimmy och Gudrun som fajtas med höggafflar.

 

Har ni redan sett de här videona, i så fall - kolla igen och inspektera noga deras respektive beteenden. Något som skiljer dom åt? Jo, ganska mycket. Medan killen beter sig genuint, har skön humor och till exempel "erkänner" att hans bilder är några år gamla, så spelar tjejen dum hela vägen. "Nej vadå, de är väl tagna för ett halvår sedan. Vad menar du? Det kanske är vinkeln? Eller mitt nya läppstift?"

Som bisexuell kvinna kan jag se det från båda sidorna, och jag kan säga att jag hade totalt dissat henne medan jag hade varit trevlig och stannat dejten ut med honom.