Rektorn kallar till krismöte!
Gårdagen började som en helt vanlig dag. Jag steg upp tio minuter innan det var dags att ge sig av i riktining mot bussen, jag hann varken äta något eller borsta tänderna. Håret fick inga tovor utredda och maskaran från dagen innan fick inte bättras på. Bussfärden gick lika fort som vanligt. Jag mötte upp regissören till filmen vi skulle diskutera.
Vi pratade på som vanligt i ungefär 20 minuter, tills en lärare kom förbi och med allvar i rösten talade om för oss att rektorn hade kallat till krismöte i matsalen klockan 09.00. Ohoo...
I matsalen staplade en efter en in. Vissa pigga och alerta, ivriga att fortsätta med det de höll på med och ächade sig över detta "kris"möte. Andra nyvakna med täcken virade omkring sig, irriterade över att ha blivit väckta och äschade sig lika mycket dom. Men så fort de satt sig så sköljde allvaret även över dom. Rektorn stod framför alla med mikrofonen i handen, men en mycket allvarlig blick. En blick som ingen av oss var van att se på vår annars så glada rektor. Det var näst intill tyst i matsalen, förutom spekulationerna om vad som kunde ha hänt.
Hade någon dött?
Skulle skolan läggas ner?
Hade Sverige förklarat krig mot Libyen?
Var vi alla i fara?
Det var så viktigt att alla var där att det drog ut länge på tiden bara för att ringa runt och få tag på alla som inte syntes till. Stämningen hann bara bli mer och mer laddad.
Någon tittar ut genom fönstret och konstaterar att flaggan inte är på halvstång. Så ingen har dött i alla fall.
Och så satte rektorn på mikrofonen. Alla blev knäpptysta.
"Jag har något väldigt tråkigt att berätta. Något jag hoppades på att aldrig behöva stå här och ta itu med... Jag har fått en anonymt brev här..." Säger rektorn.
20 minuter senare släpps vi alla med ett papper som har titeln;
"Drog- och alkoholpolicy på Molkoms folkhögskola"
De som känner sig träffade har till fredag på sig att ange sig själva, annars finns det en stor risk att vi alla får kissa i en burk inom ett par veckor. Yey...
Knark är bajs?
