300 gram livsglädje

Vad ska man äta för att orka prestera sitt yttersta under en timmes konditionsträning? Finns det någon magisk diet för att lyckas nå den där milen på under en timme?

Vissa dagar har man mer energi än andra, vilket kan bero en rad faktorer som sömn, stress eller brist på olika näringsämnen i kroppen. Men i grund och botten så är kosten en bra nyckel till energiporten. Vatten är uppiggande, kolhydrater ger snabb energi, fett ger långvarig energi och protein är bra för musklerna. Men om man, som jag, gillar att starta dagen med en timmes träning - vad ska man satsa på att äta innan passet för att hålla motivationen på topp och benen i rörelse på högsta växel under 60 minuter? Detta tänkte jag faktiskt testa mig fram till på alldeles egen hand.

Jag ska testa att en morgon äta kolhydrater, en annan morgon fett, en tredje bara dricka vatten, osv. Sedan mäta effekterna av detta under en timmes löptur med Runkeeper appen som dokumenterar min tid, distans, tempo och kaloriförbränning. Jag kallar det för ett energitest. Varje testdag ska ha samma förutsätningar. Åtta timmars sömn och en proteinshake två timmar innan läggdags.

Min första testdag blev idag - då jag åt... ingenting innan löpturen, tog inte ens ett glas vatten. Så här såg det ut efter 60 minuter:

 

 

Jag var väldigt seg i starten, men kom igång lite efter en stund. Dock orkade jag inte hålla uppe det tempot värst länge, utan tappade ganska snabbt farten igen. Efter halv tiden var jag framför allt helt psykiskt utmattad. Motivationen dalade, jag hade ingen ork eller lust att fortsätta, jag började känna mig irriterad på att låtarna i min spellista var för tjatiga eller långdragna. Benen kändes som de gick per automatik. Men när det var tio minuter kvar så hände någonting. Motivationen kom tillbaka när jag visste att jag var inne på mitt sista varv och nu kunde springa raka spåret hemåt. Egentligen ganska omedvetet så spurtade jag på lite extra för att få komma hem så fort som möjligt.

 

Efteråt kändes kroppen så där gött utmattad som den alltid gör efter en joggingtur, men samtidigt kunde jag inte riktigt njuta av min endorfinkick till fullo eftersom den hamnade lite i konflikt med min orklöshet och lättirritation. 

 

Dessutom märkte jag en konstig sak när jag väl kom hem och äntligen fick äta. Det kändes som jag kunde stoppa i mig hur mycket som helst, som att det inte fanns något stopp. Jag förväxlade nog mat med törst väldigt mycket, vilket jag kom på efter att ha ätit alldeles för mycket, och började då istället häva i mig massa vatten. Två hela vattenflaskor gick ner i ett svep. Men konstigt nog kände jag mig fortfarande sugen på att äta mer...

Med andra ord så kändes verkligen inte det här optimalt på något sätt, varken för energin eller för hungern. Vi får se hur det går nästa gång när jag ska testa att bara dricka vatten innan.