300 gram livsglädje

En tjej skrev här om dagen ett inlägg på Facebook som nästan 3000 personer gillat  i dagsläget, som fått många för- och motkommentarer och startat en mindre diskussion. Ämnet är fetma. Hon delade den här länken i bilden ovan, där hon håller med om att Molly är en hycklare och gav vidare sina åsikter om att det inte alls är fel att diskutera ohälsa för en överviktig person, vilket har blivit någon sorts PK norm i samhället. Att den sortens kropp inte heller borde hyllas eller tyckas synd om, samtidigt som det är dubbelmoral att spotta på anorektiska kroppar. Jag håller med henne till viss del, men kokade ändå ihop en lång kommentar med min syn på saken. Efter det har jag fått jättemycket positiv respons från både vänner och folk jag inte ens känner.

"Du är en sån jäkla inspirationskälla Elinor! Du kommer passa så grymt bra som hälsocoach!"

"Vilket otroligt bra och laddat inlägg du skrev på "mollyhycklar"-inlägget! Så intelligent skrivet ville bara säga det! mvh smalast i stan haha!"

Innan jag skrev kommentaren har jag också fått höra från folk som följer min resa och min blogg att jag är ball, inspirerande, bäst, cool, en kämpe, har skön style, osv. Jag blir så otroligt glad och rörd av allt sånt som jag får höra - det peppar mig att fortsätta, så TACK ni älskade vänner, bloggvänner eller Facebookvänner!

 

Här kommer nu kommentaren jag skrev på inlägget:

Jag kan också tänka ofta att det skrivs så mycket om att hylla stora kroppar, och banne oss om vi kallar någon för tjock. Det ordet får vi inte ens ta i vår mun i detta politiskt korrekta samhälle. Men varför är det så tabu att hylla den smala kroppen? Är man tjock och stolt över sin kropp så hyllas man av en viss grupp människor. Men är man smal eller vältränad och stolt vill visa upp sin kropp så är det en annan grupp människor (kanske samma?) som istället tycker att man är mallig och bara brer på kroppsidealhetsen. Det samma gäller tvärtom också. En del hyllar istället den smala eller vältränade kroppen och ser ner på tjocka människor, och tycker snarare att de borde skämmas över sin kroppshydda.

 

Varför måste vi kategorisera vilka som får vara stolta över sin kropp?

 

Ur ett hälsoperspektiv så ja, att ha mer kroppsfett genererar till mer negativa effekter så som hjärt- och kärlsjukdomar, sömnapne, högt blodtryck, högre risk för diabetes, stroke, osv osv. Allt detta vet vi redan. Så att diskutera ohälsa för en överviktig person är i allra högsta grad viktigt. Men ohälsa och självbild är två helt olika saker.

 

Så frågan är, är det din fysiska eller psykiska hälsa du behöver jobba med om du tar åt dig i dessa debatter? Om du nu är överviktig och stolt över det, bli inte förnärmad om någon säger det till dig. Säg bara istället; "ja jag är tjock och du har blåa ögon, nu har vi konstaterat det. Ska vi prata om att jorden är runt och fåglar kan flyga också?" 

Om du är tjock och inte så nöjd och glad när någon påpekar det, gör något åt det. Javisst, vissa människor äter mediciner eller lider av någon sjukdom som kan påverka deras vikt, men de allra flesta av oss äter oss till den på egen hand och motionerar för lite. Vi har också olika kroppstyper, så det är även sant att vissa måste jobba hårdare för att hålla vikten nere, på samma sätt som vissa måste jobba hårdare för att hålla den uppe. Frågan är bara, är du villig att lägga ner den tiden? Om svaret är något i stil med "jag önskar jag hann, men har inte tid" och så spenderar du tre timmar framför teven varje kväll, ja då får du faktiskt skylla dig själv. Allt handlar om prioritering. Prioriterar du rostat vitt bröd och en kopp varm o'boy i tv-soffan framför en löptur i skogen eller en timmes pulsträning på gymmet, ja då får du stå för det också.

Men jag vet överviktiga personer som både försöker äta hälsosamt och träna flera gånger i veckan, samtidigt som jag känner "normalviktiga" personer som lever på socker och aldrig tränar. De tillhör alltså varsin kategorin av människor som måste kämpa ännu lite hårdare för att gå upp eller ner i vikt. Men jag skulle i detta fall förespråka den överviktiga personens livsstil any day. 

 

Jag jobbar själv hårt för att gå ner i fettvikt för att få en vältränad och hälsosam kropp och livsstil. Jag är så jäkla glad över allt jag åstadkommit hittills och vill därför med stolthet visa upp det!

Många människor är som sagt naturligt belönade med gener som gör att de kan behålla en smal kropp vad de än äter eller hur lite de än tränar. Men jag tror med allra största sannolikhet att många av dessa "perfekta kändiskroppar" som vi tycker bidrar till kroppsidealhetsen tillhör män och kvinnor som jobbar lika hårt för sin hälsa som jag gör. Jag VET att många av dom gör det. Så låt dom få visa upp sig! Det vi snarare borde skylla den här hetsen på är ju alla de här humbug rubrikerna på tidningsomslagen i stil med "så får du din drömkroppen på 8 veckor", "gå ner 5 kilo på en vecka" som figurerar överallt. Men det är en annan diskussion. 

 

Allt handlar om att själv vara stolt över sin kropp. Eller stolt och stolt, måste vi gå runt och vara så jäkla stolta över allt? Kan man inte få vara nöjd och glad, utan att lägga någon större vikt (höhö) bakom det än så? Jag har alltid accepterat min kropp, men aldrig varit nöjd och glad med den. Nu kan jag nästan gråta av lycka för att jag lyckats få den bröststorleken jag alltid önskat mig av hela mitt hjärta till exempel. Så ja, jag är stolt! Stolt över min smala, snart riktigt vältränade kropp som JAG strävar efter. Jag vill själv nu till och med utbilda mig till hälsocoach för att jag vill hjälpa och inspirera andra som vill sträva efter samma eller andra hälsosamma mål. Men när jag är färdigutbildad tänker inte jag hoppa på alla jag ser på stan som är tjocka eller anorektiska och ge dom mitt visitkort, utan jag tänker låta dom komma till mig om dom själva vill det. 

När jag sitter där med en klient tänker jag heller inte sätta upp ett mål åt dom, utan jag tänker låta dom sätta precis de mål de vill. Är deras mål att gå upp fyra kilo så hjälper jag dom med det, vill de bara ha ett hälsosamt liv med bra kost så hjälper jag dom med det, vill de bli vältränade fitnessmodeller så hjälper jag dom med det. Det enda jag tänker förespråka är en sund livsstil, sen får de se ut precis hur dom själva vill så länge de mår bra både psykiskt och fysiskt. Detta gäller både överviktiga och underviktiga!