Grekland - berg, katter och tzatsiki
Av allt man sett och hört om Grekland så kan jag absolut säga att det levde upp till mina förväntningar. Vackrast var det förstås uppifrån bergen, dit jag lurade med mig my partner in crime on this trip för några timmars motionspass. Tydligen lyckades jag pricka in dygnets varmaste timmar också, så kläder åkte inte bara av, de fick knytas på huvudet också så att vi inte skulle få solsting när vattnet tog slut där uppe. Hur gött det än var så var det något av en befrielse att komma ner igen. Ändå lyckades jag lura med mig honom upp en dag till, hehe.
Personligen tycker jag det är roligare att hålla igång på land än att bada och ligga på playan. Men med aktiviteter som tex. volleyboll och att hjälpas åt att gräva ner mig i sanden så kunde även jag tänka mig några timmar på beachen om dagarna.
Trots att det bara blev fem dagar så var de innehålls- och upplevelserika. Eftersom Agistri är en sådan liten ö så kändes det ändå ganska lagom tid att spendera där. Dock hade jag ju gärna ö-luffat vidare, men det får bli en senare avprickning på the bucket list.
Dessutom hade jag gärna tagit med mig en av de här små magra liven hem som cirkulerade runt överallt, inte minst på restaurangerna. Jag var den där dåliga gästen, som matade dom i smyg så att de aldrig slutar tigga.
Dessutom spolade jag ner massa papper i deras toaletter, trots att jag försökte minnas hela tiden att jag inte fick. Men äter man ute varje kväll så tycker jag att man är lite förlåten, jag pungade faktiskt in med en hel del i Greklands kulturella näringsliv. Så mycket att när vi kom hem så hade jag kraftiga bröd och tzatsiki cravings. Så kraftiga att det blev tonfisktortillas med maaaaassa tzatsiki till middag samma kväll!
Men på bara några dagar så har det lyckats lägga sig faktiskt, och jag är tillbaka i mina gamla hederliga matvanor utan bröd. Tzatsiki däremot har jag en känsla av kommer dyka upp igen i matlådan inom en snar framtid... Kanske redan imorgon.
Trots att det bara blev fem dagar så var de innehålls- och upplevelserika. Eftersom Agistri är en sådan liten ö så kändes det ändå ganska lagom tid att spendera där. Dock hade jag ju gärna ö-luffat vidare, men det får bli en senare avprickning på the bucket list.
Dessutom hade jag gärna tagit med mig en av de här små magra liven hem som cirkulerade runt överallt, inte minst på restaurangerna. Jag var den där dåliga gästen, som matade dom i smyg så att de aldrig slutar tigga.
Men på bara några dagar så har det lyckats lägga sig faktiskt, och jag är tillbaka i mina gamla hederliga matvanor utan bröd. Tzatsiki däremot har jag en känsla av kommer dyka upp igen i matlådan inom en snar framtid... Kanske redan imorgon.
Ett stort TACK för din närvaro på vårt "magiska Grekiska bröllop"
Tommy o Stina