300 gram livsglädje

Min kropp har alltid varit lite speciell. Till exempel så nyser jag när jag sätter i halsen, jag sväljer jättemycket luft när jag äter, än mer när jag dricker - vilket får mig att rapa som en gris. Därför är det en katastrof att ge mig något med kolsyra. 

Sen har jag ett knakande och brakande vänsterknä som knäcker och hoppar runt när jag böjer på det. Ju mer jag börjat träna, ju mer har det börjat bråka med mig förstås. (En jäkla tur att jag aldrig börjat spela fotboll!)

För ett par år sedan snackade jag med en kiropraktor om det, som konstaterade att jag hade ett knä som var ovanligt mycket inåtfallande. Tack, då visste jag vad felet var. Han rekommenderade mig att träna upp musklerna på utsidan av knät/benet för att stabilisera upp det. Jag köpte ett gummiband och gjorde den övningen han tipsade om några gånger, men tröttnade snabbt och sket i det. På den tiden tränade jag ju ändå inte på samma sätt som jag gör nu, så jag stod ut med mitt knäckande knä.

Nu på sistone har jag blivit mer och mer otålig, då jag fått ont av att löpa och inte kunnat göra squats eller liknande knäböjande övningar. 

Så det jag började med var att köpa ett par nya skor, då jag haft mina gamla träningsskor i över tio år, som förlorat fotfästet för längesedan. Jag hörde mig för med flera olika butiksbiträden på affärer som Intersport, Stadium och Team Sportia, som alla konstaterade att jag behövde löparskor med pronationsstöd. Okej, tack, då visste jag det. Jag hann leta mig igenom många butiker innan jag till slut köpte ett par skor från nätet. Efter bara en löptur hade jag ondare än någonsin i knät. Så nya skor verkade absolut inte vara lösningen. So what to do... 

Under Almedalsveckan så hittade jag en monter med ett gäng naprapater, och tänkte att de borde ju kunna hjälpa mig med lite tips. Jag pratade med en kvinna som sa ungefär samma sak som den där kiropraktorn för två år sedan. Men hon sa även att det bästa är om jag slutar löpa tills jag stabiliserat knät. Nooooooo, det var precis det jag INTE ville höra. Fan också... men man ska väl lyssna på de som kan det här, tänkte jag. 

Killen som utförde testet sa att jag inte borde vara så överraskad eftersom det syntes på mig att jag tränade. Något jag blev jätteglad över att höra eftersom jag inte tycker det syns själv (än!). Det var inte på något flörtigt sätt alls heller, utan det var en riktigt proffesionell bedömning eftersom det visade sig att han jobbade som personlig tränare. 

Jag tänkte att jag har ju redan fått en utvärdering av mitt knä av en kiropraktor och en naprapat, så varför inte få det av en personlig tränare också. Han kanske skulle ha mer konkreta tips på övningar man kan göra för att jobba upp den där stabiliteten som de snackar om. Visst hade han det! Han hade inte bara tips på flera jättebra övningar, han sa även att det viktigaste var att jag tänkte på att trycka ut knät när jag går och joggar, för då tränar jag hela tiden upp rätt muskler och belastar knät mindre. Dessutom sa han precis det jag ville höra, att jag inte alls behöver sluta löpa, så länge jag tänker på att ta mjuka, försiktiga löparsteg och som sagt trycker ut knät när jag springer så att jag känner att jag använder sidomusklerna som sträcker sig ända upp i rumpmusklerna.