Tack till min syster och systerdotter!
Det är inte bara jag som kan utvecklas mycket på två månader. Igår var jag och hälsade på en annan liten loppa i Karlstad som bara växer och växer, och dessutom lärt sig både det ena och andra sen jag såg henne sist - min systerdotter Ella.
Jag är något av ett sladdbarn med äldre syskon. Mina föräldrar skildes och min syster flyttade hemifrån när jag var sex år gammal. Jag har inte ens något minne av när vi levde ihop som en "riktig" familj. Något jag saknade under hela min uppväxt, speciellt vid högtider som julafton.
Det är otroligt hur en sån liten människa, en dotter, ett barnbarn, ett syskonbarn, kan hjälpa till att stärka ett familjeband utan att ens veta om det. Men jag är Ella evigt tacksam för detta.
Julen 2012 när Ella låg i magen samlades hela familjen för första gången på samma dag och samma plats för att fira tillsammans. Något jag längtat efter sedan jag var sex år. Det betydde alltså något otroligt mycket för mig. Året efter var det samma sak, och jag tror och hoppas att det kommer fortsätta så även i år och många år framöver.
Det är otroligt hur en sån liten människa, en dotter, ett barnbarn, ett syskonbarn, kan hjälpa till att stärka ett familjeband utan att ens veta om det. Men jag är Ella evigt tacksam för detta.
Jag är ledsen att jag ändå är dålig på att höra av mig och visa hur mycket ni betyder för mig. Det är dumt att bara skylla på avståndet, det finns faktiskt telefon också. Det är något jag har jättedåligt samvete för och ständigt lovar mig själv att bli bättre på.
Men till att börja med vill jag egentligen bara säga tack. Tack ditt lilla söta orangehåriga busfrö för att du ville komma till världen, och tack min starka, fina storasyster som höll ut under den långa väntan. Nu vet vi alla att det var värt det!
