300 gram livsglädje

 

Att komma igång med träning är ofta kämpigt. Enligt min mening handlar det om vanan, och självklart motivationen. Innan jag hade något av dessa så var jag inte speciellt pepp på att dra mig iväg till gymmet om dagarna. För det var där det började för mig, på Fitness 24/7 i Sollentuna för lite mer än ett år sedan. Jag kommer aldrig glömma när jag ställde mig på den där cross trainern och efter bara 5-10 minuter började känna mig yr och illamående, tittar då ner och ser texten som står på maskinen;

"CAUTION! As with all exercise equipment or programs, consult a physician prior to practice of Cal Workouts and stop if you feel faint, dizzy, or exhausted."

Herregud, tänkte jag, kan jag verkligen vara SÅ otränad?!

Jöpp... no point trying to deny it. Här krävdes minst sagt motivation, och just då blev jag nog även väldigt räddad av att jag hade så gott om fritid. Att ha kommit igång i dagsläget när jag har ett mycket tajtare och stressigare schema hade varit mycket svårare, beroende på motivation såklart. För idag har jag mindre tid, men mycket mer motivation, så jag tränar ändå mer nu än vad jag gjorde då.

Då kunde jag få släpa mig själv till gymmet vissa dagar, men tanken att "jag vet att jag är trött och inte har någon lust, men det är ju så gött efteråt". För det var det alltid, både kroppen och hjärnan mådde hur bra som helst efteråt, och all den där orklösheten var som bortblåst. Ju mer vältränad jag blivit, ju mer har den där "jag är trött och har ingen lust" känslan försvunnit såklart, eftersom jag har mer energi i allmänhet om dagarna nu. MEN, sen tror jag även det beror på att jag blivit beroende. För den där "gött" känslan jag pratar om, som infinner sig efter ett längre gympass eller löppass, beror nämligen på att kroppen efter ett hårt pass på ca 45 min utsöndrar endorfiner (kroppens lyckohormon) motsvarande 10 milligram morfin. Därför blir jag helt enkelt hög på livet när jag är ute och löper i en timme, och därför vill jag göra det flera gånger i veckan. Eftersom både mitt psyke och min kropp mår så fruktansvärt bra av det.


Så det börjar med motivation. Vad har du för mål, vad vill du uppnå? En starkare kropp, mindre bröst, en smalare midja, beach 2015, kunna gå i trappor utan att bli andfådd, orka bära hem matkassarna från Ica, ha mer energi om dagarna, kunna äta mer kolhydrater, ha lättare att komma upp ur sängen på morgonen? Vad det än är så börjar det med motivationen. Sen kommer vanan. Sen kommer endorfinberoendet. Då vet du att du är igång på riktigt, och då finns det ingen återvändo. That's where I am now. Vad har ni för motivation?