Tävla mot dig själv, inte mot någon annan

Apropå det jag skrev om igår så tycker jag att det här är en ganska klockren bild.
Det pratas mycket om tjejers självbild och hur vi förväntas se ut som barbiedockor. Men det är sällan man hör om hur män framställs och påverkas.

Jag tycker man ska skita i ideal och media och vad de du attraheras av vill ha. Hur vill DU se ut? Väger du 90 kilo och mår bra både psykiskt och fysiskt? Bra, fortsätt må bra utan att påverkas! Men har du fysiska svårigheter pga din vikt, eller önskar du att du hade en smalare midja, mindre bröst, mer synliga kindben? Då går det att göra något åt det. Kan jag, kan du. Tävla mot dig själv, inte mot någon annan.
Nu är He-man en gammal karaktär, men det är bara att titta vart som helst i media eller tv-serier, så märker man ganska snabbt hur ett sexpack på magen förväntas se ut. Jag har tjejkompisar som har halvnakna bilder på olika kändiskillar som bakgrundsbilder i sin telefon, som de dregglar över dagligen.
Återigen, vi är inte så oskyldiga. Det blir bara dubbelmoral när vi klagar över att alla män bara vill ha smala, välsvarvade tjejer, medan vi själva suktar efter Channing Tatum, (eller vem det nu än kan vara).
Jag har större delen av mitt mer vuxna liv haft kärlekshandtag, stora bröst och lite rundare ansikte. Fram tills förra året då jag bestämde mig för att börja träna och så småningom även äta hälsosamt. Det var ett beslut jag tog för min egen skull och ingen annans. Jag har alltid velat ha en vältränad kropp, men varit för lat för att ens försöka. Men efter min examen, ett jobbigt break up och flytt till ny stad så kände jag att det var dags. Det var kämpigt till en början, för det blir ju en helt ny livsstil man måste ta sig an. Men jag klarade det, och efter att ha förvandlat min dåvarande E-kupa till en B-kupa så känns det nu helt otänkbart att gå tillbaka till den livsstilen jag hade innan. Jag klarade det inte för att jag tävlade mot en barbiedocka, utan för att jag tävlade mot mig själv. Jag hade kläder i garderoben som jag tyckte var så fina, men som jag tyckte satt fult på mig eftersom de var trånga och bilringarna syntes så tydligt. Mitt mål var att komma i dom och känna mig fin. Idag är alla de här kläderna för stora, vissa har jag fått sy in, vissa har jag till och med slängt, andra funkar som de är.
Nu ser jag bara det målet som ett delmål på vägen. Att träna och äta rätt var till en början jobbigt och en svår omställning. Men så fort man vant sig vid det så är det skönt och roligt att få upptäcka en helt ny värld av mat och möjligheter, (och kläder!). Jag mår aldrig dåligt när jag står i provhytterna och tittar på mig själv längre, och det är så skönt! Inte var det svårt att nå hit heller, och längre ska jag.

Jag tycker man ska skita i ideal och media och vad de du attraheras av vill ha. Hur vill DU se ut? Väger du 90 kilo och mår bra både psykiskt och fysiskt? Bra, fortsätt må bra utan att påverkas! Men har du fysiska svårigheter pga din vikt, eller önskar du att du hade en smalare midja, mindre bröst, mer synliga kindben? Då går det att göra något åt det. Kan jag, kan du. Tävla mot dig själv, inte mot någon annan.